Emmylou Tuvhag, SvD 2023-01-14

De köpte drömvillan – ovetande om att köpet placerade dem mitt emellan en svensk seriebedragare och ”Sibiriens Jason Bourne”. Nu riskerar Erik och Annelie att förlora sitt hem och stå kvar med mångmiljonskulder.

”Tips!”, skrev mäklaren i mejlet. ”Denna bostad kommer inte att läggas ut på Hemnet eller vår hemsida.”

Inte anade Erik och Annelie då att visningen av den nyproducerade vita villan i New England-stil skulle bli starten på en lång mardröm.

På ytan såg allt perfekt ut.

Det nya köket lystes upp av små ljuslyktor. I vardagsrummet sprakade brasan i kaminen. Utanför bubblade vattnet i jacuzzin som var infälld i det stora trädäcket.

Villan låg bara en kort bilväg från deras ­lägenhet i Stockholms innerstad och den var stor nog att rymma en växande familj.

”Här är det bara att flytta in och trivas!” läste de i prospektet medan de tittade runt i huset tillsammans med andra bostadsspekulanter i mäklarfirmans register.

Ett par dagar efter visningen lade Erik och Annelie ett bud på 7,45 miljoner kronor, strax under utgångspriset. Mäklaren återkom samma dag med besked.

– Säljaren har accepterat priset.

Kontraktsskrivning var den sista oktober 2014 på Svensk Fastighetsförmedlings kontor i Nacka.

De hade räknat med att få träffa säljaren den dagen men fick först där och då veta att bara säljarens man var närvarande. På bordet lade mäklaren fram en fullmakt skriven på Svensk Fastighetsförmedlings brevpapper, undertecknad av säljaren Sofia och daterad några dagar tidigare i Nacka. Dokumentet gav hennes make Peter rätt att sälja huset i hennes ställe.

Peter gav ett trevligt första intryck. Erik och Annelie skrev på köpekontraktet och lämnade över handpenningen. Det var Sveriges största oberoende mäklarkedja som förmedlade huset, det kändes tryggt.

Några månader senare, samma dag som Erik fyllde 36 år, avslutades köpet. Födelsedagsfirandet fick stå åt sidan. Husköpet var viktigare. Nycklar överlämnades och miljoner flyttades mellan konton.

Erik och Annelie skålade i champagne i det nya köket.

Sex veckor senare vecklas sanningen ut framför dem. En sanning som ska få deras liv att rasa samman.

Fullmakten

Första tecknet kommer med ett brev från kommunen.

Det är bygglovsenheten som haft tillsyn och sett att det gjorts markuppfyllnader på fastigheten utan bygglov.

Erik och Annelie åker till kommunen för att få klarhet i vad som är fel. Det är då de ser något ännu värre. Också det ett brev, men den här gången undertecknat av jurister och skickat till Nacka kommun.

I brevet står att säljaren Sofia sedan den 1 september 2014 sitter häktad i Spanien. Bifogat finns en polisanmälan om att Peter ska ha förfalskat Sofias namnteckning, tagit hennes tillgångar och drivit igenom en fastighets­affär. Anmälan om grovt bedrägeri gäller inte det hus Erik och Annelie köpt, men nu tittar de skräckslagna på varandra.

Båda två ser för sitt inre fullmakten som låg till grund för deras köp. Den var underskriven av Sofia den 15 oktober 2014, men om hon då var häktad i Spanien kunde hon omöjligt ha skrivit under fullmakten i Nacka som det stod på den.

Var deras köp av New England-villan också en bluffaffär?

De kontaktar mäklaren på Svensk Fastighetsförmedling som bekräftar att hon aldrig har träffat säljaren Sofia, aldrig ens varit i kontakt med henne. Allt har skötts via Sofias man Peter, som har ansökt om skilsmässa.

Erik frågar mäklaren om fullmakten. Erik och Annelie har trott att namnen på dem som bevittnat fullmakten var anställda vid Svensk Fastighetsförmedling eftersom det var ­firmans brevpapper, och eftersom det varken stod personnummer eller telefonnummer till vittnena, men mäklaren ger ett annat svar.

– Den har fixats i Spanien.

– Men det står ju Nacka på den!?

Sofias advokat bekräftar nu att Sofia sitter fängslad i Spanien, och har varit det under hela försäljningen av huset. Hon kan omöjligt ha skrivit under en fullmakt – och definitivt inte i Nacka. Hennes underskrift måste vara förfalskad.

Varken Erik, som är jurist, eller Annelie, som jobbar i fastighetsbranschen, har varit i närheten av en liknande situation professionellt, men de vet tillräckligt om fullmakter för att förstå allvaret.

De åker till polisstationen för att göra en anmälan. De reklamerar mot Peter, mot Sofia och mot Svensk Fastighetsförmedling.

Drömhuset har förvandlats till en mardröm. De vantrivs och känner sig avlyssnade. Men kan samtidigt inte sälja fastigheten utan att behöva informera om alla belastningar, fel och risker. Vem vill köpa villan då?

Erik och Annelie anser sig ha blivit vilseledda av fullmakten och kontraktet. Deras förhoppning är att Svensk Fastighetsförmedling i Nacka ska ta ansvar och kompensera dem ekonomiskt så att de kan gå vidare och lägga köpet bakom sig.

– Vi vill bara lösa det här, stänga det och aldrig prata om det igen, säger Erik på ett möte med mäklaren och hennes chef.

Det blir inte så.

I stället får Erik och Annelie mitt i sommarsemestern ett brev från Svensk Fastighetsförmedling där det görs klart att firman inte tar på sig ansvaret för det inträffade. Mäklar­firman bestrider kraven.

Mäklaren har inte gjort sig skyldig till ­”någon skadeståndsgrundande vårdslös handling eller underlåtenhet” så som Erik och Annelie hävdar, står det i brevet.

Parallellt söker Erik och Annelie information om paret som sålt villan.

Vem har lurat dem?

Bedragaren

Via tingsrätten får Erik tag i ett utdrag ur ­Peters belastningsregister och hittar flera ­tidigare bedrägeridomar.

Som 23-åring döms Peter till tre månaders fängelse för grovt bedrägeri och urkundsförfalskning efter att ha kommit över nästan 700 000 kronor med hjälp av en falsk fullmakt.

Efter ett antal år dyker det upp ett mönster bland åtal och domar. Korta romanser där kvinnor hjälper Peter ur hans besvärliga ­bostadssituation genom att låta honom bo hemma hos sig. När Peter flyttar in får han tillgång till deras post. Han ljuger sig fram och missbrukar deras förtroende. Han förfalskar namnunderskrifter och lånar pengar i kvinnornas namn utan att de känner till det.

Historien upprepas i Stockholm, Malmö, Örebro och Borlänge.

Med tiden växer anklagelserna. Peter, som nu arbetar i byggbranschen, säljer ett hus för 1,3 miljoner kronor till ett par, men levererar bara en bottenplatta. När paret upptäcker att de står utan bostad, samtidigt som de väntar tillökning, har Peter flytt landet. Till en reporter som granskar fallet, säger Peter att han ”inte har ett skit med saken att göra” och avslutar konversationen abrupt.

– Jag vet vem du är.

En slagning på Sofias personnummer ger färre träffar i brottsregistret, men informationen Erik och Annelie får fram är inte mindre oroande för det.

Det visar sig att hon är född i forna Sovjetunionen och efterlyst av Interpol. Hon är misstänkt för att 1997 ha lockat två män till en ­lägenhet och där tillsammans med flera medbrottslingar ha bundit, misshandlat och våldtagit dem, i syfte att senare utpressa männen på pengar.

Polisen griper några av de misstänkta – men Sofia och hennes dåvarande man flyr till Europa. Här lever Sofia under en rad olika identiteter.

Peter och Sofia träffas 2005. De kommer i kontakt med varandra när Peter avtjänar ett fängelsestraff och de inleder ett förhållande. Efter några år får de en dotter tillsammans och så småningom gifter de sig.

Samtidigt bedriver Peter och Sofia fastighetsaffärer ihop. I vissa fall anlitar de bulvaner för köp av bostadsrätter i spekulationssyfte. Vid andra tillfällen är det någon av ­Sofias identiteter som står på kontrakten, men Peter som säljer lägenheterna med fullmakt.

Att köpa, renovera och snabbt sälja bostäder vidare blir en snabb vinstaffär för paret.

Men bakom Sofias rygg har Peter en älskarinna.

Fällan

Bara veckor före försäljningen av den vita villan i New England-stil bilar Peter och Sofia genom Europa. Den gemensamma dottern är nu tre år och Sofia är gravid i fjärde månaden.

Det officiella målet med resan är att fira ­Peters 40-årsdag. Men Peter har i hemlighet ett annat mål, nämligen att få sin gravida hustru fängslad. Han har varnat Interpol om deras resa och ser till att spansk polis kontinuerligt får information om var de befinner sig.

Planen lyckas.

Gripandet sker på en restaurang i Malaga. Sofia förs i väg till spanskt häkte inför ögonen på dottern.

Peter skickar ett sms till sin älskarinna:

”Hon är gripen. Nu får vi se om det håller.”

Älskarinnan svarar: ”Fattar hon att du låg bakom?”

Peter: ”Hon fattar noll.”

Det tar tid för Sofia att inse Peters svek, ska hon senare berätta i polisförhör. De första dagarna i häktet pratar hon med honom på telefon. Han säger att han ska hjälpa henne med advokat. Men efter tio dagar, och ungefär lika många samtal, är det tyst i luren.

Den advokat som Peter har lovat att fixa dyker aldrig upp.

Sofia blir orolig att något hänt, kanske en bilolycka. Hennes största rädsla är att han inte ska kunna ta hand om deras dotter.

Via brev till en väninna får hon kontakt med en advokat i Sverige.

Hon får reda på att Peter ansökt om skilsmässa och ensam vårdnad om dottern. Hon får reda på att Peter har sålt hennes hus och att hennes namnteckning förfalskats.

Några månader efter gripandet i Malaga har det ännu inte fattats något beslut om ­Sofia ska utlämnas till Ryssland eller friges. Förlossningen kryper närmare och hon står med få alternativ.

Sofia skriver till Peter med ett erbjudande: Hjälp mig och ditt kommande barn att rymma från BB och jag betalar vad du vill.

”Jag kan glömma och förlåta mycket saker, jag kan blunda för din nya kvinna, jag kan ­acceptera att vi skiljer oss och förblir kompisar och affärspartners. Jag kan kompromissa.”

Hon har en plan. Hon vet vilket BB i Madrid hon kommer att skickas till, hon vet att man får stanna två dygn på patienthotellet och att det ligger på fjärde våningen. Hon vet att ­familjemedlemmar får komma på besök. Hon vet att en vakt kommer att sitta utanför, att det är skiftbyte var sjätte timme och att vakten då kommer att titta in och säga ”buenos dias”. Men viktigast av allt, det är ett patienthotell för vanliga människor, med vanliga fönster utan galler och lås.

Planen går ut på att mitt i natten hissa ned sig själv, och barnet i bärsele, med hjälp av några ihopknutna lakan och en stege med kraftiga fästen.

Hon ber Peter att hjälpa henne att köpa och transportera stegen och vänta runt hörnet med en hyrbil.

”Du kan gottgöra att du satte mig i fängelse”, skriver hon och tillägger:

”Jag vädjar till dig att ställa upp för din sons skull.”

Men planen går aldrig i lås.

Sonen föds i slutet av februari, och en tid senare överlämnas Sofia och hennes son till Ryssland. Internationell press utlovar det mest dramatiska rättsfallet under årtiondet i Sibirien, om inte hela Ryssland, och kallar Sofia för en ”sibirisk Jason Bourne”.

Efter att i nästan två decennier ha undgått polisen sitter Sofia och hennes bara månader gamla son frihetsberövade i Ryssland. Rysk domstol dömer Sofia till fem års fängelse, ett straff som sänks till fyra år av högre instans.

Sofia berättar senare för svensk polis att hon och sonen först hamnar i Moskva och ­sedan förflyttas till Novisibirsk.

– Det var hemskt, berättar Sofia i förhöret med polis vid Stockholms bedrägerisektion.

I ett år och tre månader sitter hon i en cell, därefter förflyttas hon och sonen till en anstalt.

Striden

För Erik och Annelie står det nu klart att försäljningen av New England-villan – trots att den förmedlades av en av Sveriges största mäklarfirmor – är en del i en stor bedrägerihärva.

Polisens utredning visar att Peter tömt sitt och Sofias gemensamma konto, shoppat för nästan 130 000 kronor med hennes kreditkort och skrivit över äganderätten till bilen från henne till sig själv, medan Sofia satt inlåst.

Sofia stod som ägare till två villor när hon blev fängslad i Spanien. Den ena sålde Peter med hjälp av falska namnteckningar till sitt eget bolag – utan att betala köpeskilling. Den andra är villan som Peter sålde till Erik och Annelie.

Polisens undersökningar visar att Erik och Annelies pengar från bostadsförsäljningen gick in på Peter och Sofias gemensamma konto och därifrån fördes över till Peters egna. Pengarna använde Peter för att bland annat köpa en Mercedes, en husbil och en lägenhet via Svensk Fastighetsförmedling.

Men den svenska brottsutredningen mot Peter läggs ned. Att Sofia sitter i fängelse i ­Sibirien, och att ord står mot ord, får förundersökningsledaren att lägga ned ärendet.

Det händer att Kronofogden knackar på hos Erik och Annelie. Anställda vid myndigheten frågar efter Peter eller Sofia. Delgivningsmän och civilpolis kommer i samma ärende. Ingen vet var de befinner sig.

Tills en dag då det dimper ned ett mejl i ­Eriks inkorg.

Sofias advokat skriver att Sofia och hennes son är tillbaka i Sverige och att de behöver någonstans att bo. Det står att Peter sålde, utan Sofias vetskap eller samtycke, samtliga Sofias tillgångar, däribland huset som Erik och Annelie nu bor i.

Advokaten skriver att Eriks och Annelies köp av huset var ”kvalificerat ogiltigt”, och att Sofia har bättre rätt till huset.

Mejlet avslutas med en mening om att Erik och Annelie förväntas svara på mejlet inom elva dagar: ”Därefter kan rättsliga åtgärder komma att vidtas.”

Erik drar efter andan. Han tar några minuter för att samla sig. Sedan ringer han Annelie.

– Hon försöker förmå oss att lämna huset med våra barn, ge upp alla pengar, ge upp allt, säger Erik.

Kort senare, när Annelie står hemma och viker tvätt och tittar ut genom fönstret får hon syn på Sofia.

Annelie har bara sett Sofia på bilder från Interpol tillsammans med orden efterlyst för kidnappning, misshandel och våldtäkt, och i tidningsklipp. Hon har sett en rad id-kort med olika bilder och namn på Sofia. Nu står hon där, fri och livs levande.

Händerna darrar på Annelie när hon ringer till Erik som är på jobbet.

– Nu har Sofia kommit. Jag såg henne.

Det är som att någon drar ned en gardin framför deras ögon. Det blir svart.

De riskerar att förlora huset och stå kvar med ett mångmiljonlån utan säkerhet. Ett lån som banken då kommer att vilja omförhandla till ett blancolån med betydligt högre ränta. De kan bli hemlösa och skuldsatta för livet.

När man ska mobilisera sitt försvar går elva dagar snabbt, upptäcker Erik och Annelie. Erik måste nu uppbringa allt han har lärt sig under sina år som jurist. Han går till kontoret för att jobba med andras fall på dagarna och jobbar i hemmets arbetsrum på kvällarna med sitt eget.

Han läser på vilka rättigheter de har, vilka paragrafer som skulle kunna skydda dem. Han pratar med nya och gamla kollegor. Han anlitar egna juridiska ombud. Han inser att det kommer att bli en lång och svår process.

Advokaterna hjälper dem att formulera ett svar. I korta drag går det ut på att de inte tänker flytta eller medverka till att lagfarten för huset skrivs över till Sofia. Och de är beredda att betala för att slippa en juridisk process.

Sofia avböjer förlikning.

Rättegången

Att Sofia friges i maj 2017, efter knappt tre år utanför Sverige, innebär att åklagaren kan återuppta förundersökningen. När den blir publik ser Erik och Annelie svart på vitt att det inte bara är Peter som har ljugit för dem.

Sofia har inte blivit av med allt hon äger. Hon har under tiden i fängelset fortsatt att göra affärer och med en advokats hjälp sålt bostadsrätter.

Sofia har även lyckats sätta stopp för Peters övertagande av det andra huset.

I en rättstvist kräver Sofia tillbaka huset ifrån Erik och Annelie. Men i brottmålet som rullar upp mot Peter sitter de på samma sida. Erik och Annelie hör för första gången Sofia tala svenska i rättegångssalen.

Där vittnar Peters tidigare älskarinna. Hon har nu vänt sig mot honom och under förundersökningen förklarat att hon till ”100 procent” vill medverka till att Peter döms.

Även mäklaren förhörs som vittne. Under ed berättar mäklaren att Peter kontaktade henne för att sälja villan och att hon inte hade någon kontakt med säljaren Sofia.

Kort inpå tillträdet slängde Peter ur sig att Sofia var fast i Spanien och att hennes identitet var ifrågasatt, säger mäklaren i vittnesförhöret.

– Det gick inte för mig att påvisa att så var sant men jag ägnade tid på Interpols hemsida eftersom han påstod att hon var efterlyst av Interpol.

På den internationella polisorganisationens hemsida hittade hon en person med ett ryskt namn som var lik Sofia. Mäklaren berättar i tingsrätten om att hon omedelbart kontaktade en jurist på Mäklarsamfundet och att hon gjorde en anmälan om penningtvätt till finanspolisen en kort tid före tillträdet.

– Vid tillträdet var jag osäker på om Sofia befann sig i Sverige eller inte. Mycket tydde på att hon inte gjorde det, säger mäklaren.

Erik och Annelie lyssnar till förhöret och önskar att de vetat vad mäklaren nu berättar innan de förde över miljoner till Peter och Sofias gemensamma konto.

Peter döms i tingsrätt till fyra års fängelse för fyra fall av grovt bedrägeri och två fall av urkundsförfalskning.

Bland annat döms han för att ha tillskansat sig Sofias tillgångar och för att uppsåtligen ha vilselett Erik och Annelie att tro att han hade rätt att sälja huset som de köpte. Enligt ­domen är det ställt utom rimligt tvivel att Peter förfalskade fullmakten och helt klart att Peter vid försäljningen insåg att det fanns en betydande risk för att Erik och Annelie skulle förlora vad de betalade för huset.

Eftersom utredningen dragit ut på tiden anses flera brott vara preskriberade men Sofia tilldöms skadestånd på 156 000 kronor.

Peter överklagar domen.

Erik och Annelie får ytterligare ett beslut till deras fördel.

Parallellt har deras ärende tröskats igenom Fastighetsmarknadens reklamationsnämnd, FRN. Till sist fattar nämnden ett beslut. Fastighetsmäklaren som genomförde försäljningen rekommenderas att ersätta Erik och Annelie med drygt en halv miljon kronor, i stort sett hela det belopp som Erik och Annelie krävt.

Skadeståndet är dock inte kopplat till ägandefrågan, utan främst till kostnader för att få slutbesked och nytt bygglov.

Det är långt mer än vad nämnden brukar rekommendera i skadestånd, men betydligt mindre än vad Erik och Annelie ytterst riskerar att förlora.

Samtidigt skriver nämnden att inget talar för att mäklaren vid kontraktstillfället haft anledning att ifrågasätta att säljaren ägde fastigheten, att säljaren lämnat fullmakt till sin make eller att de identitetshandlingar som visats upp var korrekta. Nämnden anser inte heller att mäklaren vid kontraktstillfället haft anledning att misstänka att säljaren var kriminell eller frihetsberövad.

Men nämnden riktar även hård kritik för agerandet längre fram i försäljningsprocessen.

När mäklaren väl fick reda på att säljaren var i Spanien och inte kunde lämna landet borde hon delat med sig av informationen till Erik och Annelie, enligt nämnden. Att inte göra det var oaktsamt och i strid med god fastighetsmäklarsed, står det i beslutet.

Nämnden slår fast att mäklaren ”av oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter enligt fastighetsmäklarlagen” även på andra punkter som gällde slutbesked och ett oriktigt tilläggsavtal.

Men något skadestånd till Erik och Annelie betalas aldrig ut.

Pengarna

I januari 2023 har det gått exakt åtta år sedan det ödesdigra köpet. Erik och Annelie bor kvar i huset. Deras hem vittnar om glädjefyllda minnen. Foton från när de blev ett par, hon 17 år och han 19 år. Bilder från resor världen över, hur de flyttar ihop, gifter sig, bildar familj.

De följer den klassiska trappan in i vuxenvärlden, och de ser ut att stormtrivas. Men nästan alla foton är från tiden före köpet, eller från platser långt ifrån deras hem.

De senaste åtta åren är en tid som de inte vill minnas.

På övervåningen står flyttkartonger ouppackade i en trave, dolda under ett stort lakan. Byggprojekt som Erik och Annelie drömde om som nyinflyttade blev aldrig av. Sam­tidigt faller altanen och balkongen i bitar. Väntan på besked har försatt huset – och familjen – i en lång dvala.

Juridiska processer hänger fortsatt över dem. Den tidigare ägaren Sofia har stämt Erik och Annelie då hon anser sig ha bättre rätt till huset. Erik och Annelie har i sin tur stämt mäklaren och Svensk Fastighetsförmedling i Nacka för att ha vilselett dem vid köpet av villan.

Erik och Annelies privatekonomi blöder. Tiotusentals kronor rinner i väg varje månad till advokater.

– Det motsvarar en familjesemester i månaden. Totalt har vi nog lagt miljonbelopp redan, säger Erik.

Ytterst riskerar Erik och Annelie att förlora huset, och stå kvar med mångmiljonskulder från köpet. Går inte rättegångarna deras väg kan de dessutom behöva betala rättegångskostnader på miljonbelopp.

De har svårt för att prata om det utan att brista i gråt.

– Det är ett jäkla mörker man tittar in i när man ser hur folk har betett sig mot oss, säger Erik.

De berättar om alla känslor som legat och kokat under alla år, och hur de ändå måste fungera som vanligt. Gå till jobbet, läsa godnattsagor, försöka att vara närvarande för barnens skull.

Erik har lagt oräkneliga timmar obetalt arbete på att försöka lösa situationen. Timme läggs till timme utan att målet kommer närmare.

– Åren går ju, och det är våra småbarnsår som går. Tid som du aldrig får tillbaka, och det gör mig så förbannad, säger Annelie.

I vanliga fall om ett köp hävs ska även pengarna för köpet återgå. Men Erik och Annelie inser att det kommer att bli tufft att få tillbaka pengar från Peter. Enligt Kronofogden har han över 20 olika skulder på drygt elva miljoner kronor totalt. Det är med andra ord många som redan står på kö för att kräva tillbaka pengar.

Samtidigt inser Erik och Annelie att Sofia inte självmant kommer att ge upp kampen om huset.

– När vi blev stämda av säljaren, blev det ju svart igen. Vi satt här på köksgolvet alldeles förtvivlade. Man tror inte att det är möjligt, säger Annelie.

Processen är långt ifrån över. I slutet av ­januari ska de mötas i domstol, Erik och ­Annelie på ena sidan och säljaren Sofia på den andra.

Men det som Erik och Annelie har svårast att förlika sig med är agerandet från Svensk Fastighetsförmedling – en av Sveriges största mäklarfirmor – som förmedlade försäljningen av huset.

– De tar inget ansvar alls. När något sådant här händer är det nästan som att mäklaren inte ens har varit inblandad, firman vill inte kännas vid försäljningen, säger Erik.

Svensk Fastighetsförmedling anser att de har vidtagit de åtgärder som de enligt lag måste vidta, och hänvisar till de nu pågående rättsliga processerna. Mäklaren nekar till att ha vilselett paret i köpet.

Att mäklarens försäkringsbolag erbjudit sig att betala ut det belopp som Fastighetsmarknadens reklamationsnämnd rekommenderat gör dock inte saken bättre enligt paret. Erbjudandet kom nämligen med en rad villkor som Erik och Annelie inte kunde ­acceptera.

– Vi behövde verkligen pengarna, men det kunde ha varit ödesdigert att acceptera dem. Som vi ser det var kraven de ställde bara ännu ett sätt att försöka lägga krokben för oss, ­säger Erik.

Nu vill Erik och Annelie varna andra för hur illa ett husköp kan gå. De vill berätta vad som hänt dem för att förhindra att det drabbar någon annan.

– Vi inser hur dyrt ekonomiskt och jobbigt känslomässigt det är att orka stå upp mot en mäklarfirma, och då har vi ändå förhållandevis höga löner, kunskap, nätverk, vänner och släkt. Men vi känner oss så djupt nedtryckta. Man känner i hela kroppen att det inte är rätt, säger Erik.

När förundersökningen blev offentlig i brottmålet såg de också att samma fastighetsmäklare gjort ytterligare en affär med Peter. Hon sålde en bostadsrätt till Peter för tre miljoner kronor, som han betalade med pengar från försäljningen av huset till Erik och Annelie.

– Vi ser inget ansvarsutkrävande inom Svensk Fastighetsförmedling över huvud ­taget. De bara fortsätter att gå till jobbet, förmedla objekt, som om detta bara var vardag för dem, säger Erik.

Annelie nickar instämmande.

– Vi står kvar på ruta ett. Och man är lurad av alla, som en bricka i ett spel.

Fotnot: Peter och Sofia heter egentligen ­något annat. SvD har sökt både Peter och ­Sofia via deras advokater. Båda har avböjt att medverka. Sofia har vid upprepade tillfällen uppgett att hon är oskyldig till anklagelserna om brott i Ryssland på 1990-talet.

Mäklarens ansvar och roll

Fastighetsmäklare omfattas av fastighetsmäklarlagen som säger att mäklare ska utföra sitt uppdrag omsorgsfullt och iaktta god fastighetsmäklarsed.

Mäklaren ansvarar personligen för ett förmedlingsuppdrag. Mäklaren ska se till både säljarens och köparens intressen vid en bostadsförsäljning, med undantag för priset. Då är det uppdragsgivarens intresse som styr.

Mäklarföretaget har ett övergripande ansvar för att företagets mäklare följer god fastighetsmäklarsed, bland annat genom rutiner, riktlinjer och att agera om någon av företagets mäklare bryter mot lagen.

I mäklarens uppdrag ingår normalt att kontrollera vem som äger bostaden och om den belastas av någon rättighet, till exempel inteckningar eller servitut.

Mäklaren ska också kontrollera om det finns någon begränsning när det gäller ägarens rätt att sälja bostaden.

Om uppdragsgivaren är gift eller sambo ska mäklaren också undersöka om det krävs ett samtycke från den personen för att sälja bostaden.

Mäklaren har ofta rätt att lita på uppgifter från säljaren, om det inte finns skäl att ifrågasätta dem. Men det finns viss information som mäklaren själv måste kontrollera så som vem som är registrerad ägare till en bostad och om en bostadsrätt är pantsatt.

Mäklarens upplysningsplikt omfattar allt som kan antas vara av betydelse för försäljningen. Den gäller oavsett om uppgiften kan anses vara till fördel eller nackdel för någon av parterna.

Mäklaren har dock tystnadsplikt när det kommer till misstankar om penningtvätt. Det innebär att en mäklare inte får berätta för kunden eller någon utomstående att en närmare granskning har skett eller att en rapport om misstänkt penningtvätt har skickats till finanspolisen.

I penningtvättslagen finns regler om förbud mot att utföra transaktioner som misstänks utgöra ett led i penningtvätt.

Källa: Fastighetsmäklarinspektionen (FMI), Polismyndigheten

Så har SvD jobbat med granskningen:

Genom dokument och över 15 intervjuer granskar vi händelseförloppet kring Erik och Annelies husköp.
Dokumentationen består bland annat av domar, myndighetsdokument, bevisföremål som sms-konversationer, inspelade samtal, brev och förhör.
Personer som intervjuats är, förutom Erik och Annelie, även polis vid bedrägeriroteln i Stockholm, förundersökningsledare, personal vid Svensk Fastighetsförmedling och Fastighetsmarknadens Reklamationsnämnd, Villaägarna och Mäklarsamfundet, samt andra personer som drabbats av Peters bedrägerier.
Bakom jobbet står reporter: Emmylou Tuvhag, fotograf: Stina Stjernkvist, visuell redaktör: Henrik Malmsten, redaktör: Claes Lönegård, webbredaktör och sociala medier: Magnus Helander, videoredaktör: Jessika Olofsson, printredigerare: Fredrik Tideman